Socialsekreterare uthängda i sociala medier

Hot och rädsla hindrar socialsekreterare att ingripa, men främsta skälet till att barn, unga och vuxna inte tvångsomhändertas är att man vet att det saknas pengar för insatserna.

I en ny undersökning från Akademikerförbundet SSR svarar en av tjugofem socialsekreterare att de undvikit att ingripa enligt LVU eller LVM på grund av hot eller rädsla. I utsatta områden svarar en av fjorton att de undvikit att ingripa.

Socialsekreterare har under många år vittnat om att hot och påtryckningar förekommer. I vintras ställdes frågan på sin spets när en växande desinformationskampanj hävdade att svensk socialtjänst med hjälp av lagen om vård av unga (LVU) ”kidnappar” barn till muslimer.

Stiftelsen Doku beskrev hur deltagare i demonstrationer försöker filma socialsekreterare för att publicera bilderna på nätet. Socialsekreterare och socialchefer ska också ha hängts ut i sociala medier med namn, bild, hemadress och i vissa fall personnummer.

Akademikerförbundet SSR vill därför att socialsekreterare ska kunna få skyddade personuppgifter med anledning av sin yrkesutövning.

Men det som framför allt hindrar socialsekreterare från att ingripa är ekonomiska skäl.

Var sjunde socialsekreterare svarar att de har väntat med att ingripa enligt LVU eller LVM på grund av ekonomisk hänsyn.

– De får information om att ekonomin inte räcker till, att pengar inte är avsatta. Troligen för att socialnämnden lagt locket på. De kan få höra att ”ni får hitta en annan lösning”. Men vad är en annan lösning? Socialsekreterare kan inte trolla med knäna, säger Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR.

Undersökningen visar också att tre av fyra socialsekreterare anser att socialtjänsten i deras kommun arbetar för lite med förebyggande insatser.