”Kvinnors roller och utsatthet på drogscener och i kriminella miljöer”

Föreläsare: Torkel Richert – drogforskare och docent i socialt arbete vid Malmö universitet.

"Drogerna, Pengarna och Gängen"

Föreläsare: Natalie Klockars – avhoppare (f.d. kriminell, drogförsäljare och missbrukare), föreläsare och författare.

Natalie Klockars, 27 år, kommer att ge oss en inblick i hur det är att vara ung tjej i den gängkriminella världen. Men hon kommer också berätta om vändpunkten – hur hon valde att lämna kriminaliteten och byta liv. Natalie var Gröna guzzen, en av de "gröna gummorna" som sålde droger. Hon tillhörde aldrig något specifikt nätverk, men hon har sett gängkriget och våldet på nära håll. Många av hennes tidigare vänner är idag döda eller sitter i fängelse.

Natalie växte upp i kriminalitet och missbruk. Hennes pappa var gängkriminell och satt i fängelse under hela hennes uppväxt. Natalies mamma var amfetaminmissbrukare och är psykiskt sjuk. Hemmiljön var stökig och otrygg. Från 9 till 19 års ålder bodde Natalie på olika fosterhem.

Drivkraften i den kriminella världen är ofta de snabba pengarna, men det är också ett liv fyllt av ångest­attacker, ständig stress, misstänksamhet och med tiden – en växande rädsla. För en tjej finns det oftast bara tre slutdestinationer i gängvärlden; att bli rånad, våldtagen eller dödad. Natalie säger själv att det är mest tur att hon fortfarande lever idag.

Den 10 oktober 2024 gav Natalie ut boken "Prinsessan på höjden". Det har gått fyra år sedan hon lämnade gänglivet och drogförsäljningen bakom sig. Natalie vill att boken ska skapa debatt och bli en röst för förändring. Hon vill idag prata öppet om kriminalitetens stora mörker och inspirera andra att lämna gänglivet. Idag lever Natalie med fasansfulla minnen och en skyddad identitet.

"Män/Killar och Våld"

Föreläsare: Andreas Carlin – verksamhetsutvecklare och kurator på organisationen MÄN.

Oavsett om det handlar om våld i nära relation, masskjutning, misshandel på gatan, kriminella uppgörelser eller våld i skolan – är det oftast en man bakom våldet. Och ändå ställer vi sällan den uppenbara frågan: Varför är det alltid en man? Ingen man föds våldsam. Inget barn föds med längtan efter att skada andra. Ändå är det nästan uteslutande män som utövar det mest extrema våldet i vårt samhälle. 

Mäns våld skapas av det samhälle vi lever i. Det byggs upp av förväntningar, tystnad, att män ska vara dominanta och starka, det handlar även om manlighet och status. Många av de män som i vuxen ålder begår våldsdåd har själva varit barn som vuxit upp med våld, som lärt sig att det är så man löser konflikter eller återtar kontroll.

Män är inte bara överrepresenterade som förövare – utan också som offer. Det här våldet kostar. Men det går att förebygga våld och förebyggande åtgärder gör att våldet minskar över tid.

Vilka är våldets mekanismer?
Hur pratar och bemöter man killar/män som utövar våld (i nära relation och i kriminella gäng)?
Hur kan vi motverka att sådant våld sker?
Hur kan vi identifiera och möta unga mäns/killars behov?

Vi kommer även att få höra om  kriminalitetens kopplingar till manlighet och status/makt.

"Relationsvåld och familjehemsplaceringar"

Föreläsare: Josefina Johanisson – författare till boken "Mona – En mamma, ett mord och en dotter", egen erfarenhet av relationsvåld i familjen och att växa upp i familjehem.

När Josefina var 4 år lämnade mamma Mona och pappa Klas in henne och hennes bror på socialkontoret i Växjö. Kort därefter hittas Mona brutalt mördad av Klas och Josefina förlorar då både sin mamma och pappa. Josefina och hennes bror omhändertas av socialtjänsten och nu börjar en turbulent tid med nya platser och människor. För Josefina blev det dubbla trauman; att både förlora sina föräldrar och att behöva flytta till familjehem med nya, okända människor.

Varje år dödas cirka 15 kvinnor av män som de är eller har varit i en relation med. Josefina vill sprida kunskap om relationsvåldets mekanismer och om familjehemsplaceringar.
Vad kan samhället göra för att förhindra och förebygga dödligt relationsvåld?
Och vad behöver samhället göra för barnen när en mamma mördas?